post

Vem f*n tror hon att hon är egentligen?

Hej vacker!

Underbara dagar! Jag älskar min inredningskurs! Eller rättelse, jag älskar att få hjälpa andra människor! Att få lära ut och dela med mig av mina erfarenheter! Berätta min historia och det faktum att människor verkligen uppskattar det jag gör. Det har inte alltid varit så i mitt liv. Många gånger ja. men inte alltid.  Jag vet att det ser ut som att jag har världens bästa självförtroende och ja jag har bra självförtroende till viss del, det har jag! Men min självkänsla är inte alltid lika stark. Utåt sett så tror vissa att jag är kall och hård. Dessa kan inte ha mer fel! MEN jag har tvingats att skaffa mig en hud som är tålig, ett skinn på näsan som är som stål. Ett skal runt mitt hjärta som endast få personer får lov att komma förbi. Jag är inte varken bitter eller nedbruten men jag har blivit en krigare.

Vem f*n tror hon att hon är egentligen?

Min mamma har alltid sagt till mig att du är som en sån där leksak, en sån där gumma som man slår till men som på en sekund reser sig igen. Ja, jag har varit tvungen till det! Klara mig själv. Eftersom jag har ett hyfsat bra självförtroende och har gått min egen väg oavsett vad andra har sagt så är det ingen som tror eller ens ha misstänkt vad jag gått igenom. Vet inte ens om mina föräldrar vet allt. Jag valde nämligen att sköta mig själv, lösa saker själv. Har aldrig känt att någon rest sig upp för att försvara mig så…. Frågan är om du som läst mig blogg ens tror mig när jag säger att jag blivit utsatt för mobbning, flera gången! Jag kan berätta att jag är van vid att höra: Vem f*n tror hon att hon är?

Mobbad på högstadiet

Ja, det var i 7:an det började.Jag fick nästan varje dag höra hur ful jag var, vilken ful näsa jag har osv.. MOBBAD….Det har nog inte gått många dagar efter det som jag inte har haft komplex för min näsa kan jag säga, (även idag) Jag fick även höra hur stora vader jag har! Vad tror ni fastnade på min hjärna? Jag har ful näsa och stora vader. Ok det var 7:an det. När vi gått i 8:an ett tag så fick jag bröst, å inte vilka små fina sportbröst som helst utan MELONER!! De växte ut på kroppen i en snabbare takt än min pubertet. Jag dansade klassisk balett och dom var helt klart i vägen. Men OJ!!! Jag gick från att vara ful till att vara typ Samantha Fox!!! Förvirrad… Men okej, uppmärksamheten var bättre än att få kommentarer om en ful näsa!

MEN då kommer nästa MOBBNING. Varje dag under en väldigt lång period så var jag rädd för att gå till skolan. Jag var rädd för en kille som VARJE dag attackerade mig. MOBBAD igen! Han haffade mig när jag kom till skolan, kallade mig hora, tafsade mig på brösten, mellan benen och sparkade mig i magen. Jag vet inte ens om någon annan reagerade kände mig väldigt ensam. Jag slogs för mina rättigheter! En dag fick jag nog! Efter att ha blivit kallad för Hora så många gånger så svarade jag helt enkelt – sluta kalla mig för hora! Du som inte ens vet om du ska vara kille eller tjej! BAM! Jag fik en sån käftsmäll så jag åkte i backen!!

När jag reste mig så var det inte av ilska, det var av skam. Jag visste att jag sagt något som sårade oerhört! Denna kille är gay eller bi vet ej vilket, spelar ingen roll för jag har inget emot hur man är lagd alls inte ens då när jag var 14 år.Jag skämdes så till den milda grad att jag knallade hem till killens hus och pratade med hans föräldrar för att berätta hur dum jag varit och bad om ursäkt. Efter den dagen slutade den mobbningen och jag och killen har pratat med varandra efteråt. Men komihåg! Det jag varit med om är det MÅNGA tjejer och killar som som varit med om även idag! I natt är det många som gråter sig till söms..

Gymnasietiden 

Gymnasietiden var jobbig för mig av många anledningar som jag inte tänker gå in på här men att bli mobbad varje dag av ytterligare en kille gjorde inte saken bättre. Hånskratt, någon som säger hur ful och dum man är. Någon som säger -Gå och vässa min penna och när man gör det hånskrattar och säger hur dum i huvudet man är som just gjorde det han bad om.  VARJE DAG! På detta så blev jag även mobbad av en lärare. En lärare som helt utan anledning kunde ställa sig bakom mig och skrika åt mg att flytta bänken 5 cm mm  Kan inte berätta allt här det skulle bli en bok. Min pappa fick tillslut åka till skolan och säga ifrån. Okej, behöver jag berätta att pojkvännen jag hade då kränkte mig på flera olika sätt! Mina tankar då: Det är mitt fel… Andras ord: Ja men hon får skylla sig själv. Den senare meningen följer mig än i dag. Vidare, varför bli överraskad när mobbare även dyker upp på den eftergymnasiala utbildningen som jag gick på!

Mobbad på jobbet

Ja, varför inte? Under en period på ett företag så blev jag utsatt för den värsta mobbningen (i min värld alltså)  Min chef drog med sig ett helt kontor av människor som öppet hånade mig, mitt utseende , mina åsikter, mina kläder!!  ALLT med mig var fel!! VARJE dag! Jag har nog aldrig varit så smal som då! Kunde inte äta, kunde inte sova och min då nästan obefintliga självkänsla började tyna bort som en vattendroppe i öken. MEN jag har ett hyfsat bra psyke och mitt självförtroende är det inget fel på! Jag vet att många blandar ihop självkänsla och självförtroende! Jag har överlevt tack vare mitt självförtroende! Men det har också skadat mig ännu mer eftersom folk inte ser eller förstår skillnaden. Men jag reser mig alltid! Och SER så stark ut…

Jag SER så stark och oberörd ut!! Jag vet det! Jag har lärt mig att jag klarar mig själv! ENSAM! INGEN kan eller får trycka ner mig! EVER igen! Det gör mig i vissa situationer till kall och hård! Eller rättare sagt det är min yttre sköld. Min yttre sköld och mitt självförtroende skrämmer vissa människor! Jag skräms också själv eftersom det inte riktigt är den jag är i hjärtat! Men jag är den jag är,  jag inte är rädd för att säga ifrån. Jag kommer ALLTID att säga ifrån när andra människor blir illa behandlade i min närhet. Jag säger också ifrån när jag själv blir illa behandlad. Jag är lite ovanlig som svensk, jag är INTE konflikträdd! Jag HATAR lögner!! Jag HATAR när folk är falska och elaka! Jag gör bara det, förlåt men så är det! 

När man blir en bitch för att man säger ifrån till en bitch

Ja, tyvärr så är den enklaste och smidigaste vägen för konflikträdda människor som inte vågar ta ställning att bara låtsas som att dom inte hör eller ser.  Jag har förutom ovanstående tillfällen även blivit mobbad på nätet FLERTALET gånger!! Tysta mobbningen!! Eftersom jag är den personen som VÅGAR ställa sig upp och säga ifrån så måste ju jag vara boven i dramat! Eller hur? Eller? Hur kan det bli så? Jag menar att den som säger från till en ”bitch” blir bitchen? Ursäkta mig men detta är så konstigt i min värld! Detta är inget nytt för mig! Det har alltid varit så för mig och för ja de flesta andra som vågar säga ifrån! Men det är FEL!

Jag kan berätta till vissa människors djupa besvikelse att jag MÅR BRA! Jag är STARK som en oxe psykiskt! Du som vill mig illa rubbar inte mig! Jag blir mycket ledsen, det blir jag och har varit många gånger men för varje gång så blir jag STARKARE! Och nu  vet jag att det finns flera av er som läser som tänker, ja men hallå!! Ulrica läger upp sitt liv på nätet, hon klagar öppet på tex poolgubben i hennes hus och annat! Hallå!! Hon får fanimej skylla sig själv!! Ska jag? Skulle jag skylla mig själv att jag tydligen hade ful näsa i 7:an ? Skulle jag skylla mig själv att mina bröst blev stora så att en kille kunde tafsa på mig och kalla mig hora? Skulle jag skylla mig själv att jag blev hånad endast pga min existens på en arbetsplats? Ska jag skylla mig själv idag när jag blir utsatt för förtal och lögner? Ska jag?  Idag så är detta TACK OCH LOV en mycket LITEN del av mitt liv! Nu är jag lyckligt lottad med många fina vänner och flertalet som faktiskt ställer upp för mig och säger ifrån när jag blir attackerad för att jag bloggar tex

Vem är du?

Tillhör du den skaran av människor  som drar dig undan när någon i din närhet blir illa behandlad? Eller är du den som står upp för dina vänner och VÅGAR stötta och säga ifrån! ? Innan du somnar idag så ska du fråga dig själv den frågan! Inte för min skull! för TRO MIG när jag säger att jag är VAN! JAG klarar mig själv det har jag ALLTID gjort! Och jag har som sagt MÅNGA bra vänner som jag VET fins där för mig! Det är INTE synd om mig!!

Ställ dig frågan för dig själv och tänk på den omgivning som DU ha omkring dig! 

Fundera lite på en sak, finns det kanske någon i skolan som behöver din hand som sträcks fram när denne har slagits i backen! Finns det någon som blir hjälpt av att du ställer dig emellan ett slag i magen? Finns det någon som vars liv du skulle kunna förändra genom att säga stop när du ser mobbning på din arbetsplats! VEM ÄR DU? Är du den som hjälper någon upp som ramlat eller är du den som går förbi? Jag vet vem jag är och inte den värsta terrorn på jorden skulle få mig att INTE agera om jag ser eller vet att någon blir illa behandlad eller om jag själv blir det!

HJÄLP TILL DU MED ATT STOPPA ALL MOBBNING!

GENOM ATT HJÄLPA NÅGON I DIN NÄRHET SOM BEHÖVER EN HJÄLPANDE HAND!

Detta var ett tyngre inlägg från mig idag men ack så viktigt!

Kärlek till er alla!

LOVE/U XOXO

 

post

Vi har finbesök i dag! Jag snackar hundkärlek!

God morgon finisar!

Tjohooo! Här sitter bloggarn och känner sig nöjd med livet! Vi är nyss hemkomna från Beach Gym i San Agustin där jag avklarat ett härligt benpass! Jag är också väldigt glad av andra anledningar och en av dem är att jag ÄNTLIGEN börjar se ett resultat av träningen! Faktiskt även på vikten!! Jippie!! Jag har långt kvar än men nu vet jag vad det är som gäller för mig. Det räcker inte med att bara äta lite och nyttigt! No no no!! Jag måste helt enkelt träna och då i första hand styrketräning! Det går bra nu, kroppen svarar bra och jag orkar mer och mer.

Jag tvingar även mig själv i alla fall någon gång i veckan att ta de berömda trapporna!! Så du som känner som jag kände tidigare tänk om! Jag tappade modet, ingenting i dietväg gav resultat! Och det ÄR tungt när det är så mycket som 20 kg som man lagt på sig! Det känns oövervinneligt på något vis! Men det GÅR!! Det gäller bara att inte ge upp! Jag har tränat 2-3 gånger i veckan hittills vilket inte är så mycket. Men att gå ut för hårt i början kan ge bakslag! Jag kör i min takt! En annan anledning till att jag är glad är att vi har finbesök idag! Vi snackar hundar idag!

Vi har finbesök i dag!

Ja vet ni vad! Vi har älskade lilla Rolo här! Ni som följer mig ni vet ju lite av historien gällande våra hundar. Rolo tex han kan  inte vara ensam, inte hos oss och inte hos nya familjen heller! (Fast nya matte övar mycket på detta)  Idag så behövde hans nya fina matte få komma ut lite och då tar vi GÄRNA emot ett litet besök. För er som inte ha greppat detta med våra hundar så ska jag berätta hur det ligger till på riktigt. Jag vet att det är många av er som undrat och här kommer vår historia!

Rolo väntar på att ett blogginlägg ska bli klart!
 
Imon och nyanländ liten Rolo Rolo solar gärna i solstol

Imon den stora hunden har vi haft i familjen sedan han var valp och fram tills ca ett halvår tillbaka! Många år har han varit vår älskade familjemedlem!! Han fick följa med till Gran Canaria då Nomi (dotter) som ägde honom tidigare inte hade möjligheten att ta hand om honom. Detta var inget problem för oss då vi älskar Imon. Världens finaste hund, mycket speciell! Imon hade det bra här hos oss, även på Gran Canaria!! Han trivdes mycket bra och på dagarna så tränade och lekte  Håkan med Imon på vår baksida som är ett perfekt ställe där hundar kan springa lösa och få utlopp för sin energi.

Rolo nöjd med små promenader i värmen! Nu förtiden så har han det lyxigt värre och får sitta i ryggsäck och snart får han en egen vagn!! Som jag sa, han lever som en kung!!! Ja han promenerar givetvis också!!  Fina Imon från ett dagligt pass här på Gran Canaria!

Problemet som vi fick var att det visade sig att Imon inte kunde vara själv på samma sätt som hemma i Sverige. Han skällde och grannar klagade! Det är ju absolut inte något konstigt med att man lämnar hundar ensamma på dagarna eller kvällar när man jobbar. Det gör mig veterligen de flesta hundägare. Det är heller inte synd om en hund som för övrigt har det bra att skälla eller yla lite. Det är grannar som har problem med att dom stör sig på det! Och jag personligen blev stressad av det och tyckte synd om hunden! 

Vi skaffade Rolo 

Ja vad skulle vi göra? Även om det inte är farligt för en hund att vara ensam så är de faktiskt flockdjur och Imon var van vid att ha brorsor! Därför så adopterade vi lilla Rolo. Rolo var en övergiven hund och vad han har varit med om innan han är det ingen som vet. Rolo lilla killen hade bott på kenneln i ett år innan vi adopterade honom. Ruffig och dan kom han hem till oss. Vi badade honom och gossade med honom. Rolo hade nervösa ticks när han kom men med kärlek, mat och ett hem att bo i så försvann detta. Han var så tacksam att äntligen bli älskad och ompysslad som han förtjänade.

Kolla Imon!! Sicken stil!! Glad hund!

När Rolo kom så var han inte varken rumsren eller fostrad alls så vi fick jobba lite med det. Rolo är en jätteduktig hund och lärde sig snabbt! Imon gillade till en början inte alls denna nykomling. Vi trodde nästan att det inte skulle gå. Efter några veckor så var dom bästa polare! Det var förvisso en jämn strid om uppmärksamhet men inget större problem. Att ha 2 hundar var till en början inget problem för oss då vi jobbade hemifrån. Till en början så gick det även att lämna dessa pälsklingar hemma själva ibland. Men lugnet tog dessvärre slut och dessa två började trigga varandra till att skälla och yla ännu värre! Varje gång någon gick förbi, när de trodde att vi kom hem så skälldes det. Vi fick problem igen..

Jag började så smått känna mig inlåst hemma, stressad varje gång jag lämnade hemmet! Ja ni vet ju alla vilka grannar vi har här! Nolltolerans tydligen på hundskall mm mm I alla fall när det gäller familjen Ask Morling! På resten av ön så skäller hundarna i kör och man anser att detta är naturligt. Den ena skäller på ett ställe så börjar den andra! Jag säger inte att det är okej om hundarna inte mår bra men annars! 

Imon flyttade till Sverige

Leon var hemma runt 15 på dagarna  så det hade ju fungerat om vi byggt en rastgård på baksidan där de kunnat vara om vi inte varit hemma.  Det är det många som gör här. Ger hundarna möjlighet att rasta sig själva. Men VI tyckte att det kändes lite på gränsen för hur länge en hund ska vara ensam och vi kan inte vara hemma hela tiden. Vi hade iofs en granne som väldigt gärna av egna anledningar tyckte om att träffa hundarna som erbjöd sig att gå ut med dem. MEN det var VÅRA hundar och VI kände att vi inte längre kunde ge dom det som VI personligen tycker att man ska ge en hund. Vi bestämde oss därför för att skaffa nya hem till båda hundarna. Ett hem där de kunde få allt det där som vi inte längre hade möjlighet till. Ett mycket tungt beslut, detta var ju våra familjemedlemmar! MEN när 2 familjer som vi känner (de innefattar båda kretsen som vi talar om som våra bästa vänner) Ville adoptera hundarna så kändes det ändå bra. Otroligt jobbigt beslut men bra.

Kajsa & Stefan med Imon och Morris

Imon flyttade alltså  till Sverige och bor nu på landet där han kan springa på ängar hur mycket han vill! Inga grannar som gjort anspråk på några tider. Han får springa i snö och bada i sjöar precis som han var van vid från vår tid i Sverige. Våra Vänner Kajsa och Stefan är 100% djurvänner (precis som vi)  och jag visste att Kajsa bondade med Imon från dag 1.  Därför så kändes det så bra att det var just till den familjen som han fick komma, där har han dessutom en ny hundbrorsa och en katt tjej som sällskap. Kajsa och Stefan har jobbat oerhört bra med Imon så att hund och katt numer kan vistas i samma rum! LOVE them!! Imon har det sååå bra och vi är mycket lyckliga över det! Men det går inte en dag utan saknad ska ni veta!

Speciellt Håkan som hade/har en särskild relation till hunden Imon.

Rolos nya hem!

Ja så kommer vi då till fina Rolo.  Jag har en annan mycket  god vän Monica, som i sin tur bondade direkt med Rolo!! När Monica med familj bestämde sig för att adoptera Rolo så kändes det som det enda tänkbara! Jag skulle aldrig ha släppt honom till någon annan, inte här på Gran Canaria i alla fall. Monica med familj behandlar Rolo som en kung! Verkligen!! Jag blir så glad varje gång jag ser en bild eller ett inlägg från Rolos fina matte! Jaaa, till en början så ska jag erkänna att jag kände mig svartsjuk på båda de nya mattarna! Lite pinsam känsla men jag gissar att det är en del i processen! Rolo bor ju här på Gran Canaria så honom träffar jag ju ganska ofta. Dessutom så trivs han så bra här hos oss så Monica känner sig trygg och kan slappna av när hon behöver hundpaus! 🙂 Eller bara vill göra något där hundar inte får vara med. Då blir vi såå glada för ett litet hundbesök!

Vi är lyckligt lottade!

 Här ligger han alltså idag på sina vanliga platser och älskar såklart när vi kliar honom på magen osv Nu ska han vara med oss hela dagen. Johanna och Anton bestämde sig för att vara hemma idag för att få umgås med Rolo. Vi är är lycklig lottade som har så fina vänner! Att lämna bort sina djur är en mycket svår process men en sann djurvän tänker inte på sig själv när det uppstår en sådan situation som vi hamnade i. Man måste vara osjälvisk. Så nu har ni som har undrat hur och varför mm fått information från den enda rätta källan! Inget lätt beslut men nödvändigt! Och vi vet att hundarna inte kunde ha det bättre!

Bild från idag

Nu har jag inte tid med er längre! 😉  Rolo vill bli kliad på magen igen!!

Ha en fin dag så ses vi snart igen!

LOVE/U XOXO

post

Att vara andra till lags eller inte?

Hej solstrålar!

Det var med tunga steg  och ögonlock i knävecken jag klev upp idag! Hade varit en enkel match att bara vända på mig och somna om! MEN jag klev upp och i träningskläderna!! Yes! I med första FitLine drinken och en kopp kaffe och där var jag med på banan igen! Idag så träffade jag en av mina supergulliga bloggläsare och FB vänner på gymet! Och som jag alltid säger! Det är sååå roligt att träffa er! Och om du är här på Gran Canaria, varför inte ta ett gympass i San Agustin? Vi kommer att vara där flera dagar i veckan ca 8:30 eftersom vi lämnar Leon på skolan då!

Titta förbi vettja! Vill du bara träna 1 gång så kostar det 10€. Idag så körde jag ett armpass! Härligt! Min dag på FB började med att jag fick se att en kvinna suttit och lagt ganska mycket tid på att skrolla och leta reda på alla mina inlägg i en av grupperna där jag delar mina inlägg! Så nu på morgonen till morgonkaffet så valde hon att klicka arg gubbe på ALLA mina inlägg!! Istället för att njuta av sin morgon så var detta alltså viktigt! ? Ja, jag har lite svårt att förstå! Idag ska vi prata om att man inte kan vara alla till lags hela tiden!

Att vara andra till lags eller inte?

Ja ska man se till att vara andra till lags hela tiden? Vad tycker ni? Ska man även om det inte känns bra, anpassa sig bara för att ANDRA tycker det? Ja ni som läser vet ju vart jag står i frågan! Hoppas jag 😉 Eller det är klart att man måste anpassa sig i vissa lägen. Jag menar inte att man får bete sig hur som helst!  Men i många fall så tror jag faktiskt inte att det blir så bra för någon. Att anpassa sig för andra människor skull menar jag!

Vi kan ju ta mitt bloggande och delande av inlägg som ett exempel. Eftersom jag just nu  på FB är som en het potatis! tydligen! hehe! Jag bloggar alltså för att jag tycker att det är kul! Det är nummer 1. Jag bor på Gran Canaria så av naturliga själv så blir det mycket om just Gran Canaria. Jag delar de inlägg som handlar om just Gran Canaria på GC grupperna. De andra inläggen delar jag på andra sidor. Jag VET att många av mina bloggläsare VILL ha mina blogginlägg delade på dessa sidor för att det är ett smidigt sätt att bli uppdaterad på. Jag ser dessutom varje dag hur många av läsarna som kommer från just FB.

Ur ett annat perspektiv

Jag har tusentals nöjda läsare som skriver till mig dagligen! Jag har många som gillar en del jag skriver och en del gillar dom inte! Inget konstigt med det! MEN det som är aningens märkligt det är att dom som inte gillar att jag delar och som hatar min blogg! Varför ska dom bli hörda när så många faktiskt gillar mig blogg? Ska JAG anpassa mig och vara till lags för någon som inte gillar mig? Jag förstår inte logiken idet? De (relativt få) personerna som öppet visar att dom inte gillar mig dom måste ju se andra kommentarer under mina inlägg? Positiva kommentarer, känner dom inte att dom är en minoritet! Eller? Är det så att dessa negativa personer är värda att ha mer makt än andra?

Ja ni, om vi nu struntar i att jag pratar om min lilla blogg igen! (sorry) Nu ska vi titta på det ur ett annat perspektiv! Det är ju så här livet ser ut!! Vi kan vara hur många som helst i en grupp av människor som är positiva till en sak eller ämne. Så kommer det EN person som har något negativt att säga eller gör något negativt! Vad händer? JO den negativa personen får ALL uppmärksamhet!!  Det blir uppståndelse och många blir upprörda!

Folk bli rädda

Det som också händer är att en del blir rädda och kanske börjar vara andra till lags för att det är obehagligt med konflikter tex. De som är rädda kanske t.o.m ställer sig på den negativa personens sida! Den negativa personen som yttrat sig har ju helt plötsligt fått makt! Och makt är ju bra! eller? Det finns en viss typ av människor som går igång på det. Både att stå bredvid och titta på utan att säga något och att vara den som utövar makten. Vi kan plocka från livet något som vi alla tyvärr har bevittnat, varit med om eller utövat! MOBBNING!! Ja det förekommer överallt och i alla åldrar! Vi kanske direkt er framför oss ett barn som blir sparkat på och alla står i en ring och ser på! Men oj vad många fler sätt det finns att mobba på!

Olika typer av mobbning!

Ja att känna sig tvingad att vara någon till lags är faktiskt en typ av mobbning. När det känns obehagligt att inte våga göra eller säga det man vill pga en annan människa! Då är det mobbning någon utövar ett maktspel. Något som jag själv har varit med om och många med mig det är den tysta mobbningen i sociala medier! Man slutar gilla någons inlägg, man postar kryptiska meddelanden öppet för att den utsatta personen ska begripa hur dum denne är. Man blir helt plötslig bort tagen som vän eller blockad! Utesluten ut grupper utan anledning osv. Den tysta mobbningen kan också förekomma på en arbetsplats eller i skolan! Man utesluter en person från aktiviteter utanför jobbet/skolan. Man säger inte till när man går på fikarast. Man tilltalar inte personen. Tyst mobbning på arbetsplatser och skolor är mycket vanligt! Tyvärr! Mobbning i en relation är inte heller helt ovanligt!

Ska vi vara andra till lags eller inte?

Ja ska vi vara andra människor till lags eller inte? Hur ska man tänka egentligen? Jag tycker personligen att meningen i sig är ganska negativ! Jag kan väl säga så här avslutningsvis! Vem ska jag välja att vara till lags om vi avslutar med min blogg. Ska jag vara alla mina tusentals positiva  läsare till lags och fortsätta på det sätt som de säger att de gillar? ELLER, ska jag lyssna på de visserligen extremt irriterade men mycket få i antal? Hmm?

Om man nu kan säga att jag är någon till lags genom att fortsätta som jag gör så kommer jag att göra det! Jag kommer heller inte fortsättningsvis att låta dessa negativa personer få något mer utrymme. Jag kommer att göra det jag borde ha gjort från början. BLOCKA alla som inte gillar mig! Inte för att jag inte tål att höra negativa saker om mig själv. Utanför att bespara dom den energin som det tar att engagera sig så! När jag blockar så ser dessa människor inte mina aktiviteter!  Tänk så skönt för damen som satt tidigt i morse och klickade arga gubbar på mina inlägg! Nu slipper hon i alla fall mig att reta sig på! Det är väl bra? 🙂

Jag skulle önska att jag kunde hjälpa alla dessa negativa själar på något vis så att dom mår lite bättre! Men det känns liksom lite som så att jag är fel person för det! Men kanske deras liv blir mycket bättre nu när de inte ser mina blogginlägg som dyker upp lite här och där! Vi hoppas på det! 😉

Ha nu en underbar tisdag mina fina vänner!

 

Ps Idag har jag bara bilder lånade från nätet

LOVE/U XOXO