Hej alla Ulricas kära vänner. I kväll har Mr H hyrt platsen här för att uttrycka glödje och bekymmer och över gårdagens bravader.
Det som på dagen började med en stressad sol-fanatiker och avslutades med en ilsken norrman slutade ganska bra med ett pass rockmusiks-framförande på baren Deja-Vu i köpcentrumet Jardin del Sol bara ett stenkast från Eliten bar där jag egentligen skulle återkommit för lite underhållning. Tyvärr vart det lite bekymmer med tillstånden för att få framföra musik på lyssningsbara nivåer. Detta är också lite av mitt ämne i kväll. Hur högt behöver rockmusik spelas för att ha chansen att få ett fungerande mottagande? Var går gränsen för att bli levande radio? Kan man sätta ett krav om ett visst decibel-tal? Vem ska få sin vilja hörd. Den som vill lyssna eller den som vill äta utan att bli störd. Ska gränsen alltid dras där ingen blir riktigt nöjd?
Jag tror att det är viktigt för krogarna här att nischa sig och att bestämma för sitt företag ”vem man är”. Jag tror inte på att mesa och sänka nivåer i rädsla att störa eller att låta den tondöve få rätt och få slippa ljud vart man än är. Ljud, musik och frekvenser är helande för människan. Det har jag lärt mig av flera på sista åren. Min käre kollega och vän Christian i Karlstad har pratat om detta i många år. Nu senast berättar vår nya granne och funna vän Anna-Karin om hur mycket i vår kemiska, fysiska låda kallad kropp som behöver frekvenser för att fungera bra men framför allt som verktyg för att kunna rättas till.
Jag måste säga att som artist gillar jag Marie-Louise´s inställning (på Eliten) som hon visat mig. Hon vill att jag ska ”dra på” men när polisen sen dyker upp för att någon missnöjd konkurrent (hoppas vi) eller ve och fasa nån missnöjd medmänniska i Fitlinesaknande kemisk obalans ringer in för att delge att man är störd av musik mitt i Playa del Inglés tätaste nöjesområde där man förstås valt att försöka hitta sitt lugn i tillvaron…. öööhhh… – då är det helt rätt att bryta i stället för att sänka. Tack Marie-Louise för din ryggrad. Uppskattas.
Tyvärr verkar inte den nystartade grannen i köpcentret bredvid ha samma tankegång- ännu. Men jag hoppas och tror faktistk att rädslan svalnar för när jag tänker på stället jag skulle vilja kalla öns bästa pub. Ja faktiskt – the 19:th hole i Meloneras så har man där valt att gå All in”! Musiken får en värdig volym. Utrustning och scen finns. Mixrarna är gamla, reglarna tröga och ärjiga, men allt finns. TV-apparaterna visar inte fotboll samtidigt som någon spelar vilket jag varit med om. Hua!. All fokus ligger på en sak! I taget! Man har faktiskt bilder på artisten även i alla sina TV-monitorer här under ”showen”. Inte illa” Och rök” Wiiihaa!
Det är här Marie-Louise och 19:th hole fattat galoppen. Man kan inte fånga ALLA! I alla fall inte HELA TIDEN. Först fotboll eller ishockey. SEN musik. Inte samtidigt som man visar Idol på TV. EN SAK I TAGET och ORDENTLIGT och TYDLIGT.
Det är så man bygger varumärke och skaffar en publik som blir RÄTT.
Jag tror faktiskt inte jag tänker ta några spelningar i framtiden där jag inte får HÖRAS. Verkar ju totalt meningslöst. Dessutom är det bortkastade pengar för beställaren.
OK nog om detta.
Igår fick jag besök på spelningen av min nyvunne gode vän Mats och hans vänner från Sverige. Mats bor vintervis här nere och efter spelningen virrade vi runt fram till 4-5 tiden bland pubarna och diskon mm i Playa del Inglés och Kaspah. När vi blev ivägdragna in i pissluktande gränder efter stängninngsdags av en skum figur med ett mycket slitet visitkort som han absolut ville ha tillbaks drog vi örenen åt oss och valde att ta springnota. Det såg lite skumt ut med trappan ner i den rödbelysta betongbaksidan där ingen människa verkar vilja vistas…
Här har vi Mats och hans vänner. Mr H fick vara med på hörnet. Bilden togs utav en smått onykter man som ljudligt uttalade sig att han var proffs på detta med foto så självklart sprang Mr H efter sin batterislukande Samsung-telefon för att testa detta påstående. Ser ju ut som han hade rätt! Eller så är det bra motiv… 😉
Tzck Mats för en trevlig kväll.
Mina trogna fans Kajsa och Stefan var naturligtvis på plats och de tog denna bilden. Tur att man har någon som tänker på att föreviga dessa tillfållen när ens egna fru är otillgänglig. Tack!
Jag vill avsluta med att säga att det var fantastiskt roligt att få spela på denna bar med egen scen och ljudanläggning. Publiken som växte under kvällen såg nöjd ut och personalen verkar vilja upprepa evenemanget. Jag kan säga att det är svårt att välja låtar inför dessa spelningar. Man vet ju inte vem som kommer och det är omöjligt att vara alla till lags. Lägg gärna in önsningar på MR h:s facebooksida.
Tack för i kväll och ha en fantastisk afton denna lördag i december. I morgon tänder vi ljuset igen.
/MR H. 😉