Hej igen finisar!
Hoppas att ni mår bra! Här har vi det bara fint nu. Har varit sjuk i flera omgångar på sista tiden men nu är jag bättre. Det var längesedan jag kikade in så ni ska så småningom få en liten uppdatering från livet på Gran Canaria. Först vill jag dock börja med att tacka alla er som tog er tid och läste mitt inlägg om mobbning. Jag tillhör ju inte den klassiska typen av mobboffer då jag har i samtliga fall utom ett (arbetsplats) inte blivit utsatt för gruppmobbning. Det har varit enstaka personer som kläckt ur sig elaka saker i det tysta.
Jag har blivit utsatt för ”dold” mobbning skulle man kunna säga. Vi flickor fick ju lära oss som små att om en pojke är dum så beror det på att han tycker om dig?? EH??? Ursäkta så dumt!! Det är inte undra på att världen mellan oss kvinnor och män hamnar på sniskan ibland! Vi ska alltså redan från barnsben lära oss att män får lov till att vara eleka, slåss och kränka det kvinnliga släktet? Och vi kvinnor får lära oss att acceptera detta beteende. Idag ska vi prata om sexuella trakasserier!
Sexuella trakasserier! Me to!
Ja jag bloggar ju för det mesta om roliga saker och om vårt liv här på Gran Canaria. Men jag måste ibland belysa vissa ämnen som jag tycker ätt viktiga. Mobbning är en, inte för att jag lider av det idag utan för att ANDRA människor får utstå det VARJE dag!!! Detsamma gäller sexuella trakasserier. Jag tror om jag ska vara ärlig att det inte finns en vuxen kvinna idag som aldrig blivit utsatt för det. Jag skäms för det manliga släktet när jag säger detta men tyvärr så har jag nog rätt. Nu menar jag inte att alla män utsätter kvinnor för detta, nejdå! Det finns en viss typ av män som håller på med detta.
När jag skriver Me too så kan jag berätta att första gången som jag kommer ihåg var innan jag var 10 år. Jag och min kusin ville gärna hänga i stall och borsta hästar när vi var små. Vi gick därför runt till olika bondgårdar och stall och frågade om vi fick pyssla om deras hästar. Vi fick napp hos en tant och farbror och vi var såklart glada. Vi upptäckte att gubben var väldigt ”kramig” så vi undvek honom för att slippa. Men en dag så var min kusin utanför stallet och jag inne. Gubben högg tag i mig, lyfte upp mig och tryckte sig mot min lilla kropp. Han lutade mig lite bakåt och högg i en fjäder och sa: Den här ska du stryka runt dina bröstvårtor så ska du se vad skönt det är! Jag hängde där i hans hårda grepp men lyckades sparka mig loss och springa ut. Vi sprang hem så fort vi kunde och vi gick aldrig mer dit igen. Vad hade hänt om jag inte kommit loss?
Är det så här män ser på kvinnor?
Förutom ständiga kommentarer av sexuell karaktär från killar på skolan så blev jag när jag var 17 år utsatt för sexuella trakasserier på mitt första riktiga sommarjobb. Jag jobbade på en fabrik och det var inte många kvinnor som jobbade ute på golvet. Jag jobbade på lagret och männen på fabriken besökte ”min” avdelning för att titta på Marilyn Monroe på Lagret som dom sa. Jag var ung och mycket omogen även om min kropp sa något annat. Visste ärlig talat inte vad som menades? Var detta okej? Är det en komplimang? Det kändes inte så! en man han sa till mig: Du skulle passa på framsidan av FIB aktuellt du!! Och han klämde till med, och det är en komplimang!! Jag blev jätteledsen. Är det så här det ska va? Är det så här män ser på kvinnor?
På samma arbetsplats så tog chefen mig på brösten en dag!! Då reste jag mig upp, gick och stämplade ut utan ett ord. Chefen fick lova att be om ursäkt! En ursäkt gjorde det hela inte ogjort. Min chef då säkert 40 bast tyckte att det var okej, att ge sig på en 17 årig flicka!! Och så här har mitt liv fortsatt, gång på gång på gång… Olika män. Opassande ord, opassande beröring, opassande blickar! När jag mentalt växte ifatt min kropp så gjorde jag mitt bästa för att försvara mig. Inte alltid för ibland även i vuxen ålder så är det på gränsen så man kommer inte på förrän senare vad man skulle ha sagt!
Vi måste som föräldrar uppfostra våra barn
Vad gör vi då? Jo, det börjar i den stund som du/ni/vi bestämmer oss för att sätta barn till världen. Det är VI som är föräldrar som ska lära våra pojkar och flickor vart gränserna går! Det är VI som fram tills dess våra barn är vuxna individer ska lägga oss i och utbilda våra barn i att visa ALLA samma respekt! Ibland så måste vi faktiskt ge oss in på områden som är aningens obekväma! Vi måste VÅGA prata med våra barn!!! OM vi ser att våra barn visar tendenser så är det vi som är föräldrar som har ansvaret att omedelbart rätta till. Det som verkar harmlöst kan utvecklas till att bli sexuella trakasserier senare i livet!
Tänk på att barn gör som vi GÖR inte som vi SÄGER! Så vi måste ALLTID behandla varandra med respekt även i familjen. Jag ska ge ett exempel: Jag jobbade under några år som dekoratör och då innebar arbetet givetvis att man fick byta kläder på skyltdockorna. En dag så höll jag på med det och hade en naken skylt docka bredvid mig. En pappa med en 8-årig son går förbi och pappan säger till sonen att han ska gå fram och klämma på dockans bröst!! Ja, kan tyckas harmlöst men nä, vad lärde pappan sonen tror ni? Och tror ni att denna händelse var en enstaka händelse? Det tror inte jag! Pappan hade förmodligen en ganska smaklös syn på kvinnosläktet och hans beteende gick med stor sannolikhet i arv.
Nu slutar vi med detta!!
Ja, nu är det fanimej dags! VI kvinnor ska INTE acceptera längre och NI män som tror att det finns tillfällen där det skulle vara okej att ta på kvinnor hur som helst, säga vad som helst och så vidare! Nu är det BRA! Skärpning!! Nu slutar vi med detta!! Ska vi säga så? BRA!
Så! Nu har jag sagt lite av det som jag ville ha sagt! Det finns mycket i ämnet att beröra men jag avslutar med att säga: RESPEKT!! Visa varandra just det är det viktigaste!
Nu önskar jag er alla en underbar dag!
Bra och viktigt inlägg! ?? Det börjar så mycket tidigare än vad många verkar tro det här, kraaaam! ?
Hello sis <3 Ja visst är det så!!
Kraaaaam <3
Oh så rätt du har. Vi måste visa våra barn genom handling och inte ord hur man ska respektera varandra.
Så skönt att ha dig tillbaka med bloggen. Har saknat den.
Ha en härlig dag.
Kram
Ja det är viktigt att VI både mammor och pappor ser allvaret i detta!
Tack min vän! Du är ju för go du <3
Ha en fin dag! Kraaaam