Dax för bloggen igen!

Loooong time no see! Jag är väl medveten om att många av er gått och väntat på att jag ska höra av mig här! Detta har varit ett medvetet val då vi, jag, Håkan och Leon har behövt att få bara vara privata ett tag! Endast engagera oss i det som rör vår familj och närmaste vänner. Det har varit en omvälvande tid för oss detta med olyckan och tiden efter. Inte alls så som jag skulle ha föreställt mig om jag skulle gissat om detta hänt någon annan.

Tur att man är vetgirig

Jag är en sådan person som alltid studerar och lär mig det jag behöver veta för att förstå bättre. Jag har pluggat på rejält om borderline, läst på om familjejuridik, företagsjuridik, jag menar inte att jag doktorerar i ämnena men jag läser på för att förstå, lära mig hur jag ska agera eller hantera saker som händer eller hur jag ska agera (ibland borde ha agerat) runt människor som vi stöter på som velat oss illa. Nyligen tex så började jag läsa på om narcissism då vi förstod efter många år att vi har haft att göra med det! Jag pluggar på helt enkelt när jag stöter på problem. Så gjorde jag lyckligtvis även efter Håkans skallskada.

Tiden efter ett skalltrauma

Den 14 december på kvällen ( exakt 8 månader sedan)så släppte jag av en mycket glad Håkan för att han skulle åka på firmafest! Snygg som attan iklädd samma kläder som när vi gifte oss, frackskjorta och vit fluga. Ni som följt händelsen vet att jag nästa morgon tidigt fick ta emot samma kläder sönderklippta av ambulanspersonalen i en svart sopsäck. Nåväl, det blir ingen djupdykning i denna händelse idag igen utan nu ska jag berätta lite om vad som hänt efter.

En person som blivit utsatt för våld och efter det fått en skallskada vaknar ofta upp och är mycket arg, misstänksam, besviken mm Detta är normalt och jag var beredd, eller ja på ett vis men på ett vis inte. Jag visste inte att jag till en början skulle få försvara en massa stackars oskyldiga människor som Håkan i sin värld innan hjärnan läkt trodde ville oss illa. Konspirationsteorier är mycket vanligt efter ett skalltrauma och efter koma. Alltså helt normalt men det kan vara jobbigt för omgivningen

När ilskan övergår i ödmjukhet

Okej, denna ilska mm varade ett tag till och från. Inte hela tiden men det var mycket för Håkan att ta in. Vi hade ju olika resor så att säga. Eftersom han fick PTSD (som jag också läst om) Så blev han deppig, apatisk och ledsen emellanåt. Svårt att komma ihåg saker mm mm Detta upplever jag är helt borta nu, doktorn sa att det kunde vara 6-12 månader. Jag själv har haft så mycket fokus på Håkan så jag har helt glömt bort mig själv under en lång period. Det är tex bara i ett par månader sedan som jag kunnat sova utan att vakna på natten för att kolla så att Håkan andades!! Så här i efterhand kan man kanske skratta åt det men ja, så blev det i alla fall! Med tanke på att Håkans lungor höll på att kollapsa på sjukhuset…

Nåväl, efter långa samtal och en hel del besök från våra vänner och vår familj som hälsat på, ringt och på olika sätt pratat med Håkan så släppte ilskan och Håkan blev som vanligt igen. Ödmjuk som alltid! Det är det ord som bäst beskriver Håkan tycker jag, ödmjuk. Det som har hänt efter olyckan är att han blivit ännu mer ödmjuk fast jag trodde inte det gick! Han kan bli väldigt emotionell ibland och så tacksam när han får höra hur alla människor ställt upp för oss och fortfarande gör.

Det som vi också gemensamt har bestämt efter olyckan, det är att människor oavsett vilka de är, personer som beter sig illa mot oss eller mot någon annan vi tycker om de åker ut ur vår umgängeskrets! Vi tänker aldrig mer låta oss bli manipulerade, kränkta, lurade eller smutskastade! Vi behöver inte sådana människor i våra liv och DET blev mycket tydligt efter olyckan! Som tur är så är/var de väldigt få och våra vänner och älskade familj är MÅNGA MÅNGA fler <3 DET är vi oändligt tacksamma över!

Sen var det visst jag också

Det som jag inte räknat med det var att JAG skulle må dåligt EFTER att Håkan överlevt och kommit hem! Varför då liksom? Jag borde ju vara lyckligaste människan på jorden (vilket jag givetvis var och är ) men detta blev ett trauma även för mig! Var inte beredd på det och hade visst glömt att läsa på om just det! haha! Typiskt mig! 🙂

Nu mår jag fantastiskt bra igen som jag för det mesta gör men under perioder så ja, flashbacks från sjukhuset jagade mig. Minnen, känslor osv ALLT liksom kom ikapp och det kändes så fel. Jag nästan skämdes för att allt inte kändes som ett lyckorus. Vet inte om jag förklarar så att ni förstår men det kändes otacksamt och egoistiskt att drabbas av ångest när jag bara borde vara glad.

Nu har vi flyttat till en mysig liten bungalow i San Agustin, vi bor nära stranden 2 min promenad ungefär och nu har vi nog landat i allt känns det som. Vår räddning tror jag är att vi är själsfränder/tvillingsjälar eller hur man nu väljer att benämna oss. Vi har en djup kärlek som ingen eller ingenting kan rubba (gudarna ska veta att vissa har försökt) Tillsammans är vi oerhört starka och vi pratar om ALLT!! Det har räddat oss många gånger så även denna. Håkan har varit min stöttepelare när jag behövt det och jag hans. Så nu efter detta inlägg så ska jag berätta lite mer om roliga saker 🙂 vår vardag och mitt jobb + SÅKLART ni måste ju få se bilder av vårt lilla hem!

Dagens träningspass

Idag kom vi ut lite för sent när vi skulle gå ut med Imon så det blev varmt och svettigt. 5.3 kilometer promenad, 8466 steg och tydligen 8 våningar (?) har vi gått enligt min app. Håkan hade bråttom hem men jag stannade och tog ett svalkande bad innan jag promenerade hem igen. Nu ska jag jobba en liten stund till men sen blir det nog solstolen eller kanske stranden igen vi får se…

Det blev mycket text idag men lovar att inte bli så långrandig nästa gång!

Tills vi ses igen…

LOVE/U XOXO

6 thoughts on “Dax för bloggen igen!

  1. Härligt att höra ifrån er igen är så glad för eran skull att det börja gå åt rätt håll igen tycker verkligen som vi känner varandra rätt så bra eller hur .Hoppas kunna hälsa på er någon gång i livet många kramar till er alla

    • Hej där! Ja nu ”känner” vi nästan varandra efter alla år du följt oss! 🙂
      Nu börjar saker och ting rätta till sig igen, förutom Håkans hörsel då förstås men det är några läkarbesök kvar så… Vi hoppas på det bästa även om det innebär hörapparat kanske vi får se!

      Kram till er med!

  2. Hel Ulrika!
    Sååååå härligt att du är tillbaka med bloggandet. Har ju följt och sett ändå hur det gått för er och gudarna ska veta att det har varit en helvetes resa ni gjort. Tack och lov har ni kommit ur den och som det verkar starkare än någonsin. Är så tacksam och lycklig för att allt gick bra trots allt.
    Ser nu fram emot många inlägg från dig och även bilder.
    Det ser inte ut som det blir någon resa till GC för oss i år så jag fullkomligt slukar alla bilder och reportage från ön.
    Önskar er alla en fantastisk dag.

    • Tack snälla fina Gunbritt!
      Ja det som inte dödar dig gör dig starkare sägs det ju!

      Bloggen ska jag nu skaka liv i igen! så bilder kommer mm mm

      Så synd att det inte blir någon resa för er hit i år! Men ön finns ju kvar 🙂
      Ha en underbar söndag min vän!
      KRAM

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.