post

Det sker mirakel ibland…

Hej på er vackra ni!

Måndag och lite klyschigt skulle jag kunna säga ny vecka nya möjligheter! Och så ÄR det faktiskt fast jag skulle vilja säga att varje ny dag öppnar upp till nya möjligheter! Efter Håkans olycka och det faktum att han som ett mirakel kom tillbaka till oss så tänker man om. Vi fick en ny chans och den ska vi ta vara på till 100% Men det behöver ju inte hända en olycka för att man ska ta vara på livet! Eller hur? Jag ska idag skriva avslutningsvis om olyckan och hur jag/vi upplevt det. Jag hoppas och tror att mina ord kan få dig att uppskatta varje dag lika mycket! Fram med finporslinet, klä dig till fest. Öppna ögonen och se allt vackert du har runt dig! Finns det någon som behöver dig? Bjud världen på ett leende och möt den med ett öppet sinne och ett varmt hjärta!

Att gå som i mental dimma

Dagar blev till veckor det kändes som om jag förvandlats till en zombie, ångest och panikkänslor om vartannat. Jag har gått som i en mental dimma. Lite hopp när läkarna sa saker som att vi har läget under kontroll eller det är stabilt. Att sova var näst intill en omöjlighet, somnade till en timme här och en timme där av utmattning. Det har känts ibland som om att detta inte är verklighet, jag måste drömma. Jag försökte hålla mig uppe psykiskt men tyvärr så kan man ju inte kontrollera den biten när man är mitt i ett trauma. Men bet i hop så gått jag kunde inför andra. Jag har väl inte riktigt varit mig själv under en lång period nu och det är ju inte så konstigt. Man får väl hoppas att alla med lite vett i skallen har haft och har överseende med det! Snart är jag back in business igen!

Olidlig känsla

Det verkade på läkarna som att allt gick åt rätt håll och de började trappa ner på mediciner och sakta sakta väcka honom. Tålmodigt väntade vi fortfarande med rädsla i kroppen. Resan till sjukhuset är en sträcka på 4-5 mil och jag kan säga att det var en plåga varje gång vi åkte dit, det kändes som en evighet att komma fram. Sedan innan man fick komma in till Håkan var olidligt.

En gång när vi kom dit så rullade de ut honom mitt framför ögonen på oss, skräckkänsla!! De skulle då göra en röntgen på hjärnan. Oro oro oro… En annan gång när vi kom så var hans rum förtäckt och när jag var på väg in så blev jag stoppad. Jag hann med att se att de täckt Håkan med grönt skynke och jag hann att se det som jag senare förstod var en borr. Panik igen!! När vi sedan kom in så hade Håkan en slang in till hjärnan via pannan! Detta har tagit mig mycket hårt, kommer alltid att minnas…

Nya komplikationer

Den 29 december så var Håkan vaken när vi kom dit! En sköterska mötte oss och klappade lyckligt i händerna, har ni sett? Hon var så glad och det var vi med. Han låg med syrgasmask på sig och stirrade väldigt i taket och var lite borta men han var vaken och han pratade lite, kramade mig hand. Den lyckokänslan var obeskrivlig!! Vi var så glada! Men det gick några dagar så kom nästa smäll! Håkans lungor hade blivit väldigt skadade av lunginflammationen och ville inte repa sig. De fick fortsätta med andningshjälp via mask, inga slangar men syrgasmask.

Nästkommande dag så var det ingen förändring men stabilt, stabilt detta ord alltså!! Nåväl. Min syster hade innan anlitat en mycket duktig healer och jag bad henne om hjälp igen. Dagen efter så fick Håkan healing på distans. kl 13 när jag var där så sa läkaren igen att det inte var någon förändring, det är inte sämre men inte heller bättre. När vi var där sen på kvällen så hade han plötsligt blivit bättre 🙂 Såpass att de tog bort andningshjälpen!! Du kanske inte tror på healing men det gör jag och definitivt efter denna olycka. Det är MÅNGA som skickat healing till Håkan under denna period. Många som har haft Håkan med i sina böner och vi hade prästen med oss från Svenska kyrkan en dag som bad vid Håkans säng med oss. Det var fint <3

Det sker mirakel

Sedan gick det snabbt! Håkan blev flyttad till neurologen där han låg i 2 veckor. Denna tid var mycket upp och ner för Håkan. Han var mycket svag i kroppen men mentalt så är Håkan superstark och tyckte själv att han kunde gå på toa. Benen bar inte och efter 3 försök så fick dom binda honom. Tänk er själva att bli bunden!!! Vilken kränkning! Får man ens göra så i Sverige? Kunde de inte ha någon som satt vakt? Han ville komma loss och försökte bita sig loss. De band honom i armar och ben, förstå vad hemskt! Jag kan säga att detta var det värsta för Håkan, att bli bunden.

Nåväl, han repade sig fort och var snart uppe på benen om än lite vingligt och långsamt. Håkan ville bara hem hela tiden, det värkte i hjärtat varje gång jag var tvungen att gå ifrån honom. En dag när jag kom så var han bunden igen, då hade han gått iväg för att få ringa till mig. Han tog helt enkelt hissen ner från 11 våningen och de trodde att han skulle rymma. Det var en mycket ångestfylld Håkan vi mötte då.

Starkare för var dag

Håkan fick en mycket bra fysioterapeut som han gillade skarpt hans namn var José, och det var nog tack vare det som det gick så otroligt fort för Håkan att repa sig. för varje dag jag kom så var han starkare. Jag hade med hans gitarr en dag och den tog han och spelade och sjöng som vanligt! GLÄDJE! José kom in när han spelade och var grymt imponerad och sa att nu måste Håkan få åka hem snart! 🙂 Dagen efter så blev han utskriven.

När Håkan väl var hemma så bröt helvetet lös i min kropp. Jag hade gått med virus i kroppen i veckor och när han väl var hemma så släppte allt. Vet inte när jag var så sjuk senast. Orkade med att ge Håkan sin medicin 2 ggr om dagen men det var allt. Kunde inte ligga ner för då hostade jag så att jag spydde så jag satt i en fåtölj i mer än en vecka! Min kropp var slut både fysiskt och psykiskt. Syrran bad han som ger healing att hjälpa mig och han sa just det, hon är slut psykiskt! Men han sa också att jag svarade bra på healingen och det kan jag säga att jag gjorde! Gud så skönt! fick livsglädjen tillbaka, började direkt att plocka och laga matt mm Jippie!!

Nu tillbaka till vardagen

Det känns nu helt fantastiskt! Jag är inte helt fri från hosta mm men jag är pigg och känner mig glad. Håkan och jag hade en plan, vi skulle starta upp ett riktigt hälsosamt liv när vi flyttat till det nya huset och det har jag fokus på nu. Bara nyttig mat, iaf för mig! Håkan vill fortfarande ha lite tårta och glass mm men vad gör väl det när maten är nyttig! Han behöver dessutom äta upp sig! Att Håkan sedan fått min förkylning gör ju också att han kan få fuska lite till! Träna kan vi ju inte göra riktigt än men vi promenerar så blir det träning på allvar när vi är friska.

Jag kan inte med ord beskriva hur TACKSAM jag är för att Håkan överlevde! Tack gud för att du inte tog hem honom än! Jag är också oerhört TACKSAM över att få uppleva all den kärlek som finns på denna jord. Alla människor som ställt upp för mig och Leon! TACKSAM Min familj, vänner, fb, vänner, vänners vänner och människor som jag aldrig träffat, det har varit underbart att få så mycket kärlek! TACK! Det bevisar att människan är god och vill väl.

Nu ska jag ta mig en dusch och fixa lite lunch till oss. Det är idag sista dagen för min mamma och Verner här hos oss! Mamma och Verner har skött all markservice här, tvättat, städat, lagat mat och diskat! Heeeelt ovärdeligt! Detsamma gjorde min pappa och Carina när de var här! TACK ALLIHOP!! Jag hade aldrig klarat denna pärs utan er! Älskar er!

Tack till dig fina bloggläsare som läst dessa 3 långa inlägg på bloggen! Från och med i morgon så blir det vardag även här på bloggen!

Ha en fin dag och ta hand om varandra!

LOVE/U XOXO

6 thoughts on “Det sker mirakel ibland…

  1. Hemskt jobbigt ni har haft det jag hoppas det går åt rätt håll för er love you
    Mvh Hans-åke sternebring

  2. Så härligt att höra att ni är tillbaka på banan – sakta men säkert !
    En fruktansvärd upplevelse som man inte önskar någon ska vara med om. Känner med dig – verkligen – även om jag inte känner dig personligen. Ha en fortsatt härlig dag! Kram

  3. Hej !
    Livet är sårbart, det kan hända saker på en sekund, jag vet. Har oxå varit med om en olycka men där gick min sambo bort. Man tror inte man ska över leva själv men någonstans har man en kraft som bara gör att det funkar. Ta hand om dig och kära mannen nu.
    Många kramar till er <3
    Pernilla

    • Ja vi vandrar nära döden varje dag! Så sorgligt att höra om din sambo 🙁 Du måste vara en stark person som klarade av det <3
      Kramar tebax

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.