post

Ovisshetens plåga

Hej finisar! Hoppas ni mår fint idag och att ni får en skön söndag! Igår så var vi som ni vet till Puerto de Mogan. Fantastiskt härligt! Vi satte oss vid hamnen och drack kaffe och åt goda desserter, jag åt jordgubbar med grädde! Mums! Håkan och jag gick och strosade bland båtarna och mamma, Verner och Leon kollade i butiker. Det är någon speciellt med detta ställe. Igår började jag berätta för er om den hemska olyckan som drabbat oss och jag fortsätter. Ni som följt mig länge kanske lade märke till mitt sätt att skriva igår. WordPress protesterade då jag skrev för långa meningar osv men det är så känslosamt för mig att skriva om detta så svenska grammatik mm blev svårt igår. Idag fortsätter jag, dagens ord är ovisshet. Ovisshet är ett plågsamt ord, känslan av att leva i ett vakuum

Chock

Det var svårt att lämna sjukhuset första gången men vi fick inte vara kvar. vi åkte hem och jag klev in hemma till tomhet. Leon var som tur var med fina vännen Monika på kalas så att han fick tänka på annat och våra snälla grannar Annakarin och Henrik hade tagit hand om Imon. Jag kände mig som en urlakad trasa…. Annakarin och Henrik körde mig senare till Håkan igen. På kvällen när man kom till intensiven så kom det aldrig någon läkare men man kunde fråga sköterskorna om det var något men just denna kväll var jag i chock. Där låg han min hjälte, min starka man som alltid finns där för mig. Nu låg han där sovandes med en slang i munnen och en i näsan. Mätplatta på pannan, slangar i armar mm ogreppbart….

Kunde inte sova

Att sova var svårt, min telefons ringsignal verkade inte fungera och sjukhuset skulle ju ringa mig om någon hände. Jag la mig på soffan och Leon bäddade på en madrass på golvet. Vi hade gjort upp med Henrik grannen att han skulle vara första kontakten hos sjukhuset och komma och väcka mig om de ringde. Soffan var placerad vid ytterdörren så den lämnade vi öppen. Jag vågade inte somna, jag var alldeles för rädd. Jag sa till Leon att jag måste fråga Henrik och Annakarin en grej, jag kommer snart sa jag. Vi bodde väldigt nära så jag knackade på deras dörr mitt i natten, de öppnade och där bröt jag ihop. Det är mycket fina vänner som också är väldigt pedagogiska. TACK! Att bryta ihop inför Leon hade inte varit bra.

Läget är inte positivt

Jag sov en liten stund på natten men kroppen var på högvarv så det var svårt. Om jag åt frukost kommer jag inte ihåg. Söndagen den 16 december så var jag tvungen att packa i hop hela bohaget som det såg ut själv då men då jag har fantastiska vänner så hjälpte Puka och hans son Rasmus oss med att packa ner Håkans studio och Cecilia var med och grejade. Vi har väldigt mycket saker så att se detta framför mig att fixa själv kändes overkligt.

Anna en annan vän hämtade mig för att åka till sjukhuset denna dag. Hon pratar spanska och kunde översätta. Vi kom in till Håkan som fortfarande bara låg där och såg ut som snövit, vacker men ej vaken. Jag kommer inte ihåg exakt vad Anna sa att Läkaren sa men det var mycket kritiskt. Läget var inte positivt sa läkaren. Tårarna brände och vid det här laget så fanns det inget stopp…

Flytten

Så var det ju detta med flytten, hur skulle jag fixa detta själv och samtidigt vara hos Håkan? Jag insåg att jag måste be om hjälp så jag lade ut en notis på fb och bad om hjälp i denna svårt stund. Det var helt fantastiskt! Vilken respons!! Jag är så varm i hjärtat över all hjälp vi fick. Det kom vänner både gamla och nya. Det kom människor som jag aldrig träffat förut som var på semester och läst mitt inlägg och ville hjälpa till! Mitt hjärta svämmar över av kärlek till er alla som funnits där för oss! TACK!

Jag fick skjuts till sjukhuset av en fb vän som jag träffat på gymet några gånger och när jag och hon var där så flyttade alltså dessa underbara människor tillsammans med 2 flyttgubbar med lastbil (som vår dåvarande hyresvärd bjöd oss på ) Hela vårt bohag, dessvärre så tyckte flyttgubbarna att de endast skulle ställa av möblerna utanför oss så när jag kom hem på kvällen från sjukhuset så stod alla möblerna utanför huset. soffa, sängar, köksbord mm Jag bara stod och glodde…skulle vi sova ute? I samma sekund så fick jag ett sms från en annan underbar människa Sofie, hon skrev: Jag skickar 2 starka karlar till dig som bär in möblerna! De kom och i ett naffs så var allt inne! TACK! Det finns så många änglar utan vingar runt oss <3

Svåra komplikationer

Det som hände följande dagar var att Håkan fick en inflammation i luftstrupen pga att han ryckt upp slangen ur halsen från början. När det sedan blivit bättre så kom nästa chock. Jag hade med mig 2 vänner en dag där den ena är Canarisk och den andra engelsk för att hjälpa mig med översättning. Då hade det tillkommit svåra komplikationer, lunginflammation på båda lungorna. först fattade jag fel och trodde att det var hjärnhinneinflammation. Nu fokuserar vi på att hålla honom vid liv sa doktorn då… Panik! Panik! Skräck! Sånt här händer bara på film, men detta var ingen film som varade i 1 1/2 timme och slutade med vacker musik och lyckligt slut. Detta var en skräckfilm som varade i veckor. Men tack vare familjen och goda vänner så blev det lindrigare.

Försöka hålla ihop sig själv

När vi skulle åka hem den dagen så gick däcket på bilen sönder som om det inte var nog. Än en gång kom vännen Puka till undsättning. Vi åkte hem och den oändliga ångest som då fanns i varje cell i kroppen är obeskrivlig. De satte in antibiotika på direkten men var tvungna att göra en odling för att hitta den exakta bakterien. Det tog några dagar. Denna hemska ovisshet, det var svårt att hålla ihop sig själv men jag försökte för andras skull. Jag satt uppe på nätterna och grät i min ensamhet i stället. Skulle jag förlora min älskade man? Min bästa vän i livet och far till mitt barn! Min kropp skrek av smärta och det kändes som att om han dör så dör jag.

Stabilt

Dagarna gick och vi fick information om att det fanns ett nytt hot, en sjukdom som man kan få om kroppen stöter bort respiratorn och om man får den så finns det inget att göra. Lungorna stelnar och fylls med vatten. Rädslan blev inte mindre av den informationen. Men efter några dagar så pratade läkaren om att läget var stabilt och att Håkan blivit lite bättre! De hade hittat bakterien och de hade inte varit så fel ute med den antibiotikan de redan satt in! Jag var då inne hos doktorn med Carina en av mina bästa vänner och mamma till Leons kusiner. Vi grät av lycka och jag kramade en något chockad men glad doktor. Att han blivit bättre och ordet stabilt var det mest positiva ord jag hört just då! Det kändes underbart!!

I morgon kommer det sista inlägget om denna olycka! Nu ska jag förbereda lite mat. Min mamma och Verner åker hem i morgon efter att ha tillbringat veckor här och hjälpt till med ALLT! Min familj har verkligen ställt upp för oss. Pappa kom först och Carina och när de åkt hem så kom alltså mamma och Verner. Jag hade aldrig fixat detta utan er alla! TACK! Älskar er! Men som sagt! Nu är det dags att förbereda en lite lunch.

Ta vara på dagen och ta hand om varandra! Kramas och sprid kärlek!

LOVE/U XOXO

4 thoughts on “Ovisshetens plåga

  1. Hej !
    Tårarna rinner om vartannat när jag läser om det hemska du varit med om. Vilken tur att du har din härliga familj och vänner som finns där för dig och så skönt att det går framåt med mannen även om det är en lång resa kvar.Jag känner dig inte men berörs så mycke av det du berättar.
    Jag har gått med i din inrednings kurs och är super taggad. Jag har just dragit i gång min gamla blogg igen som legat nere nåpgra år.
    Så kul att följa dig i bloggen oxå.
    Många kramar till dig // Pernilla

    • Hej Pernilla! Ja detta har varit en pärs utan dess like! Så roligt att du går kursen!! Ja nu kör vi, jag är också taggad nu att köra igång livet som vanligt! 🙂 Såg du att du kan hoppa in i nästa kursgrupp och starta om den 1 februari om du vill?
      Skicka gärna PM till mig på Fb med länk till din blogg 🙂 Alltid roligt med nya bloggar att följa!
      Många kramar

  2. Jag hade inte hört något om detta och jag är alldeles förskräckt!!! Så hemskt, hemskt. Stora kramar till er båda!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.